Översikt

Coronapandemin (covid-19) har haft en dramatisk påverkan på den globala ekonomin och euroområdets ekonomiska aktivitet sedan början av 2020. Efter en mycket kraftig nedgång under det första kvartalet sjönk euroområdets reala BNP med 11,8 procent under andra kvartalet. Detta var dock mindre än vad som förutsågs i Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020. Denna exempellösa kollaps i aktiviteten återspeglar negativa effekter från de strikta nedstängningsåtgärder som de flesta euroländer införde runt mitten av mars. Från och med maj dämpades effekten i och med att dessa åtgärder gradvis lättades samt även av beteendeförändringar till följd av pandemin. Högfrekventa indikatorer, tillgängliga i realtid, började återhämta sig i maj. Detta tyder på en stark, men ofullständig, återhämtning av real BNP, som beräknas öka med 8,4 procent under det tredje kvartalet. Därefter utgår grundscenariot från huvudantagandet att viruset delvis kan begränsas, om än med en viss uppgång i antalet infektioner under de närmaste kvartalen. Detta torde komma att kräva fortsatta begränsningsåtgärder, men i mindre utsträckning än under den första vågen, fram till dess att en medicinsk lösning blir tillgänglig i mitten av 2021. Dessa begränsningsåtgärder, tillsammans med ökad osäkerhet och försämrade arbetsmarknadsförhållanden, förväntas även fortsättningsvis tynga utbud och efterfrågan. Ett betydande stöd från penning-, finans- och arbetsmarknadspolicyer, som har stärkts sedan Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020, bör dock upprätthålla inkomster samt begränsa de ekonomiska följder som kan uppstå när hälsokrisen har lösts. Detta tillvägagångssätt antas också vara framgångsrikt när det gäller att avvärja ett kraftigt genomslag via finansiella kanaler. Baserat på dessa antaganden beräknas euroområdets reala BNP minska med 8,0 procent under 2020, för att sedan öka igen med 5,0 procent under 2021 och med 3,2 procent under 2022. I slutet av bedömningsperioden förutsågs real BNP ligga 3½ procent under den nivå som förväntades i Eurosystemets framtidsbedömningar från december 2019, före covid-19.

Vad gäller inflationen innebär den senaste tidens kollapsade oljepriser, eurons appreciering och den tillfälliga momssänkningen i Tyskland på kort sikt att euroområdets totala HIKP-inflation ligger på omkring noll under de kommande månaderna. Under 2021 kommer baseffekter i energikomponenten och, i mindre utsträckning, ett förväntat avskaffande av momssänkningen i Tyskland att medföra en mekanisk återhämtning. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel väntas sjunka fram till årsslutet. De inflationsdämpande effekterna väntas p.g.a. ihållande svag efterfrågan vara brett baserade bland tjänste- och varubranscher. Dessa effekter väntas dock delvis uppvägas av ett fortsatt uppåtriktat kostnadstryck från begränsningar på utbudssidan. På medellång sikt beräknas inflationen öka. Oljepriserna antas stiga och efterfrågan återhämta sig trots att trycket uppåt till följd av pandemins negativa effekter på utbudssidan minskar och trots eurons appreciering. Sammantaget förväntas HIKP-inflationen öka från 0,3 procent 2020 till 1,0 procent respektive 1,3 procent under 2021 och 2022.^[1]

Med tanke på osäkerheten om hur pandemin kommer att utvecklas har två alternativa scenarier utarbetats. I det milda scenariot ses chocken som tillfällig och det finns en snabb medicinsk lösning som möjliggör ytterligare lättnader i begränsningsåtgärderna. I detta scenario antas real BNP minska med 7,2 procent i år, följt av en stark återhämtning 2021. I slutet av bedömningsperioden skulle real BNP något överstiga den nivå som förväntades i Eurosystemets framtidsbedömningar från december 2019, och inflationen skulle nå 1,8 procent 2022. I det allvarliga scenariot skulle däremot pandemin åter ta fart och leda till en återgång till stränga begränsningsåtgärder. Dessa påverkar den ekonomiska aktiviteten kraftigt med betydande och bestående förluster för aktiviteten som resultat. I detta scenario sjunker real BNP med 10 procent under 2020. I slutet av bedömningsperioden antas real BNP ligga runt 9 procent under nivån i Eurosystemets framtidsbedömningar från december 2019, och inflationen endast uppgå till 0,7 procent 2022.

1 Huvudantaganden och politiska åtgärder som ligger till grund för framtidsbedömningarna

Grundscenariot bygger på ett antal kritiska antaganden om pandemins utveckling. De senaste veckornas uppgång i antalet infektioner i vissa europeiska regioner antas sprida sig och öka under de närmaste kvartalen. Detta kräver fortsatta begränsningsåtgärder och/eller att de ekonomiska aktörerna ändrar sitt beteende. Tack vare erfarenheter om hur pandemin ska hanteras lär dessa åtgärder bli mer effektiva och resultera i att de ekonomiska kostnaderna blir lägre än i den första vågen. Dessutom bör en tillfredsställande medicinsk lösning (t.ex. ett vaccin) ha hittats fram till mitten av 2021, och fram till slutet av 2021 bör den ha fått en gradvis bred användning. Den ekonomiska återhämtningen förmodas inledningsvis främst bli tydlig inom tillverkningsindustrin och vissa tjänstesektorer, medan andra tjänster, t.ex. kultur, underhållning, logi och rekreation, förblir utsatta. Liknande antaganden om pandemins utveckling ligger till grund för de internationella framtidsbedömningarna (se ruta 2).

Betydande penning-, skatte- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att bidra till att stödja inkomster, minska antalet förlorade arbetstillfällen och konkurser samt relativt framgångsrikt begränsa en negativ återkoppling mellan realekonomin och de finansiella marknaderna. Utöver de penningpolitiska åtgärder som ECB vidtagit sedan mars, inbegripet omkalibreringen av PEPP-programmet (stödköpsprogram föranlett av pandemin) i juni, omfattar grundscenariot diskretionära finanspolitiska åtgärder relaterade till covid-19-krisen. Dessa uppgår till cirka 4,5 procent av BNP 2020 (cirka 1,0 procentenhet mer än vad som förutsågs i Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020). Åtgärderna inbegriper omfattande korttidspermitteringar och lönesubventioner, vilket mildrar effekterna av ekonomins kollaps på sysselsättning och arbetsinkomster. Framför allt erhåller företag betydande subventioner och kapitaltransfereringar. Även om vissa finanspolitiska åtgärder har förlängts och nya stimulanspaket har antagits för 2021 och inkluderats i grundscenariot, antas många av de finanspolitiska nödåtgärder som för närvarande är i kraft fortfarande vara tillfälliga. Dessutom bör helt eller delvis beviljade statliga garantier, särskilt för lån, på totalt cirka 20 procent av BNP bidra till att mildra likviditetsbegränsningar. Effekterna av återhämtningsfonden Nästa Generations EU (NGEU) på 750 miljarder euro ingår i grundscenariot så till vida att det har lett till lägre avkastning på statsobligationer i vissa länder, samt förtroendeeffekter. Vad gäller finanspolitiska antaganden återspeglar grundscenariot bara effekterna av NGEU så till vida vissa av de nyligen antagna nationella åtgärderna kan finansieras genom fonden. Utöver detta omfattar bedömningens grundscenario inte framtida, ännu ej beslutade åtgärder vilka kan komma att finansieras genom NGEU-programmet, med tanke på osäkerheten kring statliga utgiftsplaner under bedömningsperioden. Viktigt är att såväl de penningpolitiska åtgärderna som de statliga kredit- och kapitalinstrumenten fungerar som säkerhetsmekanismer. Därmed minskas extremriskerna från en återkoppling mellan realekonomin och de finansiella marknaderna betydligt. Lägre företagsvinster kan dock leda till ökade insolvenser och kreditfriktioner, vilket i sin tur ger vissa negativa finansiella förstärkningseffekter, särskilt när de statliga lånegarantierna löper ut. Därför innehåller grundscenariot en del måttliga effekter som uppstår från stramare finansieringsförhållanden.

2 Den reala ekonomin

Real BNP sjönk till helt nya nivåer under det andra kvartalet 2020. Enligt Eurostat sjönk real BNP med 11,8 procent under det andra kvartalet. Detta förlängde nedgången från det första kvartalet och pressade ner real BNP med cirka 15 procent jämfört med fjärde kvartalet 2019 (se diagram 1). Alla euroländer uppvisade en mycket negativ kvartalstillväxt under det andra kvartalet, bland de större länderna särskilt Frankrike, Italien och Spanien. Tillgängliga uppgifter tyder på att tillverkare av motorfordon, investeringsvaror och transport samt kultur-, underhållnings- och rekreationsverksamhet drabbades av de största förlusterna under det andra kvartalet, om än i olika utsträckning i olika länder.

Högfrekventa och framåtblickande indikatorer spår en stark men ofullständig återhämtning i aktiviteten under det tredje kvartalet. Både enkätundersökningar från Europeiska kommissionen och inköpschefsindex har förbättrats från de bottennivåer som noterades i april 2020. Det globala inköpschefsindexet ökade igen till i genomsnitt 53,4 i juli/augusti från en bottennivå på 13,6 i april och ett genomsnitt på 31,3 under det andra kvartalet. Detta signalerade en återhämtning i real BNP under det tredje kvartalet. Högfrekventa indikatorer, som t.ex. elförbrukning, GPS-baserade indikatorer på förflyttning och kreditkortsbetalningar började återgå till nivåer före krisen när euroländer hävde nedstängningsåtgärderna. Detta pekar också mot en kraftig ökning i real BNP under det tredje kvartalet. Sammantaget förväntas aktiviteten under det tredje kvartalet öka med 8,4 procent, vilket tyder på en återhämtning på ungefär hälften av den förlust som inträffade under det första halvåret.

Trots antagandet om att pandemin tar viss förnyad fart och att vissa begränsningsåtgärder består, väntas återhämtningen fortsätta under de närmaste kvartalen. Den fortsatta återhämtningen bygger på följande antaganden: effekterna av begränsningsåtgärderna kommer sakta att avta, osäkerheten gradvis att minska, den utländska efterfrågan återhämta sig och politiken att vara stödjande. Trots detta kommer real BNP endast gradvis att återhämta sig mot de nivåer som rådde före krisen. Detta innebär att real BNP vid slutet av bedömningsperioden skulle ligga ungefär 3½ procent under den nivå som förutspåddes i Eurosystemets framtidsbedömningar från december 2019, som visade ekonomins väntade utveckling utan covid-19-pandemin.

När det gäller BNP-komponenterna väntas privatkonsumtionen minska i en historisk rekordfart på 8,0 procent 2020. Privatkonsumtionen minskade mycket kraftigt under första halvåret 2020 och försäljningen av motorfordon samt hotell- och restaurangbranschen drabbades hårdast. Även om förlusterna i real disponibel inkomst i samband med nedstängningarna till stor del dämpades av offentliga transfereringar, förstärktes konsumtionsminskningen både av framtvingade besparingar och av förebyggande sparande. De framtvingade besparingarna berodde på att hushåll vars inkomst var opåverkad inte kunde köpa icke-väsentliga varor och tjänster. Det förebyggande sparandet ökade p.g.a. en kraftig nedgång i konsumentförtroende och en exceptionellt förhöjd osäkerhet kring de ekonomiska utsikterna och sysselsättningsutsikterna.

En kraftig återhämtning inom privatkonsumtionen väntas under andra halvåret 2020 eftersom den disponibla inkomsten även fortsättningsvis får betydande stöd från finanspolitiska transfereringar och sparbeteendet sakta normaliseras efter nedstängningarna. Återhämtningen inom privatkonsumtion beräknas fortsätta under 2021, och överskrida nivån från före krisen först under 2022. Den torde få stöd från en gradvis minskad osäkerhet, men ökad arbetslöshet och minskade finanspolitiska nettotransfereringar bromsar återhämtningen av konsumtionsutgifterna.

Bostadsinvesteringarna väntas också gå ner kraftigt under 2020. Detta gäller särskilt de länder som hade strängare nedstängningsåtgärder. Negativa effekter på efterfrågan av bostäder till följd av lägre disponibel inkomst, svagare konsumentförtroende och högre arbetslöshet leder till fortsatt dämpade bostadsinvesteringar. Nivån förväntas ligga mer än 2 procent under nivån från före krisen i slutet av bedömningsperioden.

Företagsinvesteringar väntas kollapsa 2020 och gradvis återhämta sig till nivåerna före krisen först 2022. Företaginvesteringarna beräknas ha kollapsat under det första halvåret 2020 p.g.a. nedstängningarna samt till följd av att den globala och inhemska efterfrågan kollapsade och osäkerheten ökade. En mycket begränsad återhämtning väntas under det andra halvåret 2020, dock med kraftigt varierande takt mellan länderna, främst beroende på hur omfattande den ursprungliga kollapsen var. Då företagen står inför en ökad osäkerhet kommer de sannolikt att skjuta upp investeringar. Företagens investeringar i euroområdet förväntas därför inte nå nivån från före krisen förrän i slutet av bedömningsperioden.

Icke-finansiella företags bruttoskuld väntas öka betydligt under 2020 och sedan minska måttligt men förbli över sin nivå från före krisen i slutet av bedömningsperioden. Den initiala ökningen av bruttoskulden beror på ett markant tapp i företagsvinster under det första halvåret 2020 samt ökat utnyttjande av skuldfinansiering för att kompensera för likviditetsunderskott. Den observerade ökningen av företagens skuldkvot torde begränsa tillväxten av företagsinvesteringar under bedömningsperioden eftersom företagen måste förbättra sina balansräkningar. Icke-finansiella företags bruttoräntebetalningar har minskat till rekordlåga nivåer under de senaste åren. De väntas under de närmaste åren endast öka gradvis, vilket mildrar eventuella farhågor kring skuldnivåernas hållbarhet.

Covid-19-pandemin har slagit hårdare mot euroområdets export än mot dess import, beroende på den globala kollapsen inom sektorer som euroområdet är särskilt exponerat mot. Detta implicerar att nettoexporten för 2020 blir negativ. Exporten beräknas ha påverkats allvarligt under första halvåret 2020, som en direkt följd av nedstängningsåtgärderna för att begränsa pandemin. Covid-19-utbrottet har framför allt orsakat störningar i leveranskedjorna inom de exportinriktade fordons-, maskin- och kemisektorerna. Detta har inverkat mer negativt på viktiga exportsektorer i euroområdet än i andra regioner. Rese- och turistrestriktioner ledde till att exporten av hotell- och transporttjänster störtdök. Dock har upphävandet av många restriktioner inom euroområdet och vissa lättnader gentemot övriga utlandet på senare tid bidragit till att exporten inom dessa sektorer till viss del har återhämtat sig. Sammantaget förväntas euroområdets export växa i stort sett i linje med återhämtningen i utländsk efterfrågan på export från euroområdet, om än i långsammare takt än i Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020. Bakgrunden är den försämrade priskonkurrensförmågan till följd av den senaste tidens förstärkning av eurons växelkurs. Importen väntas minska mindre än exporten 2020, eftersom stora exportörer är särskilt hårt drabbade av den globalt minskade efterfrågan på fordon och investeringsvaror. Följaktligen beräknas nettoexporten vara negativ under 2020. I takt med att de globala förhållandena normaliseras återhämtar sig exporten något starkare än importen från och med tredje kvartalet 2020, vilket innebär att nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten är positivt under de följande kvartalen. Från och med mitten av 2021 växer både export och import parallellt, vilket innebär att nettoexportens bidrag till tillväxten är neutralt under resten av bedömningsperioden.

Även om arbetslösheten under de senaste månaderna har ökat mindre än vad Eurosystemets experter förutsåg i framtidsbedömningarna från juni 2020, väntas situationen på arbetsmarknaden förvärras avsevärt. Under andra kvartalet ökade arbetslösheten betydligt mindre än väntat medan nedgången i den totala sysselsättningen bara blev något mindre än väntat. Den senaste utvecklingen innebär en betydligt större nedgång i arbetskraften än väntat, vilket till viss del återspeglar att vissa arbetstagare som har förlorat jobbet har klassificerats som ”inaktiva” eftersom möjligheterna att söka jobb under nedstängningen har varit begränsade. Försämrade anställningsmöjligheter kan ha lett till bristande motivation, med ett stort antal personer som lämnar arbetskraften. Denna nedåtriktade effekt på arbetskraften torde gradvis vända under följande kvartal. Efterhand som arbetskraften börjar normaliseras och korttidspermitteringarna upphör ökar arbetslösheten från 7,3 procent under första kvartalet 2020 till 9,5 procent 2021, för att sedan sjunka till 8,8 procent 2022 när ekonomin återhämtar sig. Detta förutsätter att permitteringspolitiken lyckas hålla kvar korttidsanställda på arbetsmarknaden, så att endast en begränsad del blir arbetslösa efter permitteringsprogrammen. Även om nedgången i antalet sysselsatta har dämpats av de omfattande korttidspermitteringarna i många länder, väntas den totala arbetstiden minska mycket kraftigare under andra kvartalet, vilket återspeglar att många människor var sysselsatta men arbetade betydligt färre timmar. Därefter väntas den sammanlagda arbetstiden öka snabbare än antalet sysselsatta, efterhand som många arbetstagare återgår till ett mer normalt arbetsmönster.

Arbetsproduktiviteten per anställd beräknas minska 2020 för att därefter följas av en återhämtning under bedömningsperioden. Den kraftiga produktionsnedgången och den intensiva användningen av korttidspermitteringar i euroländerna innebär en kraftig minskning av arbetsproduktiviteten per anställd under första halvåret 2020. Arbetsproduktiviteten per anställd beräknas vända kraftigt under andra halvåret. Däremot är tillväxtprofilen i fråga om arbetsproduktivitet per arbetad timme mycket mer dämpad under pandemin eftersom den totala arbetstiden och BNP-utvecklingen antas följa varandra. Från och med andra halvåret 2021 beräknas arbetsproduktiviteten ligga på en relativt stabil tillväxtbana.

Jämfört med Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020 har prognosen för den reala BNP-tillväxten reviderats upp för 2020 och är i stort sett oförändrad under resten av bedömningsperioden. Den reala BNP-tillväxten har reviderats upp för 2020, främst på grund av ett bättre resultat än väntat under andra kvartalet. Därefter har ett antal negativa faktorer en nedåtriktad effekt på tillväxten. Det gäller bland annat lägre utländsk efterfrågan på export från euroområdet från och med tredje kvartalet 2020, lägre konkurrenskraft för euroområdets export efter den senaste tidens appreciering av euron samt högre oljepriser. Den nedåtriktade effekten av dessa faktorer uppvägs i stort sett av positiva effekter hänförliga till de penningpolitiska åtgärder som ECB tillkännagav i juni 2020 samt till ytterligare finanspolitiska stimulansåtgärder och förtroendeeffekter hänförliga till återhämtningsfonden (NGEU).

3 Priser och kostnader

HIKP-inflationen väntas öka från 0,3 procent 2020 till 1,0 procent 2021 och till 1,3 procent 2022 (se diagram 2). Den låga totala inflationen 2020 återspeglar framför allt en kraftig nedgång av HIKP-energipriserna – mot bakgrund av oljeprisfallet efter det globala covid-19-utbrottet –, eurons appreciering och den momssänkning som införts i Tyskland under sex månader från och med juli 2020. Trots att oljepriserna till viss del har återhämtat sig under de senaste månaderna förväntas HIKP:s energiinflation ge ett stort negativt bidrag till den totala inflationen under 2020. Under resten av bedömningsperioden innebär förmodat stigande oljepriser och vissa uppåtriktade effekter av miljöskattehöjningar att HIKP:s energiinflation kommer att öka. Efter den tillfälliga ökningen av HIKP:s livsmedelsinflation i april 2020 till följd av covid-19-utbrottet, började livsmedelspriserna att sjunka på månadsbasis redan i maj, när nedstängningar och utbudsbegränsningar lättade. Den årliga livsmedelsprisinflationen förväntas minska under innevarande år för att sedan gradvis öka under resten av bedömningsperioden.

HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel förväntas minska till i genomsnitt 0,8 procent under 2020 för att sedan öka från och med andra halvåret 2021. Under de kommande månaderna väntas de inflationshämmande effekterna vara brett baserade i tjänste- och varupriser, eftersom efterfrågan fortsätter att dämpas eller hämmas av åtgärderna för att begränsa spridningen av viruset. Det nedåtriktade trycket från den svaga efterfrågan och momssänkningen i Tyskland förväntas endast delvis uppvägas av det uppåtriktade pris- och kostnadstrycket, eftersom det fortfarande förekommer störningar på utbudsidan och brister till följd av exempelvis störningar i globala värdekedjor, åtgärder för social distansering och utbudsminskningar. Trots de nedåtriktade effekterna av eurons appreciering väntas HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel på medellång sikt gradvis öka, detta eftersom pristrycket torde bli stärkt uppåtriktat när efterfrågan ökar vid en ekonomisk återhämtning. När det gäller utbudsfaktorer försvinner visserligen det uppåtriktade trycket från negativa utbudseffekter kopplade till pandemin, men när företag upphör kan det också pressa upp vinstmarginalerna på vissa marknader i högre grad än vad konjunkturen har förstärkts. Indirekta effekter av den förmodade återhämtningen i oljepriserna kommer även att stödja uppgången i den underliggande inflationen. De uppåtriktade baseffekter som uppstår till följd av avskaffandet av den tyska momssänkningen innebär också en uppåtriktad effekt på den årliga inflationstakten under det tredje och fjärde kvartalet 2021.

Löneökningen per anställd beräknas bli negativ på kort sikt, men återhämta sig i takt med den ekonomiska aktiviteten under 2021 och uppvisa tillväxttakter på cirka 2 procent under 2022. Ersättningen per anställd minskade kraftigt under andra kvartalet 2020. Detta återspeglar att antalet arbetade timmar per anställd minskade massivt och abrupt under nedstängningarna samt att inkomstbortfallet i de flesta länder endast till viss del har kompenserats genom program för korttidspermitteringar. Utvecklingen av ersättningen per anställd ger dock en överdriven bild av förlusten av arbetsinkomster eftersom ett antal länder redovisar det statliga stödet som transfereringar i stället för ersättning per anställd. Efter nedstängningarna förväntas ersättningen per anställd öka igen, men inte till samma nivå som före nedstängningarna, och sedan successivt fortsätta att stiga under resten av bedömningsperioden.

Ökningen av enhetsarbetskostnaderna beräknas fluktuera kraftigt under bedömningsperioden, vilket återspeglar de kraftiga förändringarna i arbetsproduktivitetstillväxt. Förlusten av arbetsproduktivitet under det andra kvartalet 2020, som beror på att BNP minskat mer än sysselsättningen, pressar upp enhetsarbetskostnaderna avsevärt. Den efterföljande återhämtningen i arbetsproduktiviteten implicerar kraftigt minskade enhetsarbetskostnader. Utöver den krisrelaterade volatiliteten förväntas enhetsarbetskostnaderna därefter huvudsakligen röra sig i sidled.

Vinstmarginalerna förväntas i stort sett dämpa de kraftiga svängningarna i enhetsarbetskostnaderna under bedömningsperioden. Som ett resultat av detta förväntas de studsa tillbaka, särskilt efter en nedgång under det andra kvartalet. Efter viss avmattning under andra halvåret 2021 väntas vinsten per enhet överstiga nivån från före krisen mot slutet av bedömningsperioden, i ett läge där det i princip inte föreligger något uppåtriktat tryck från enhetsarbetskostnaderna.

Importpriserna väntas sjunka markant under 2020 men åter stiga något under 2021 och 2022. Denna utveckling påverkas kraftigt av förändringar i oljepriserna, för vilka den senaste tidens nedgångar och den nedåtgående kurvan för oljeterminspriserna innebär en stor negativ tillväxttakt under 2020, men positiva årstakter från och med det andra kvartalet 2021 samt under 2022. Den positiva importprisinflationen från och med 2021 återspeglar också ett visst uppåtriktat pristryck från såväl icke-oljebaserade råvarupriser som underliggande global prisutveckling mer allmänt. Den senaste tidens appreciering av euron trycker däremot ner importdeflatorn under hela bedömningsperioden.

Jämfört med i juni 2020 är Eurosystemets framtidsbedömningar för HIKP-inflationen oförändrad för 2020, uppreviderad för 2021 och oförändrad för 2022. HIKP:s energiinflation revideras upp för 2020 och 2021 mot bakgrund av den senaste tidens återhämtning i oljepriserna – även räknat i euro – men revideras ner för 2022 på grund av en planare oljeterminskurva jämfört med Eurosystemets tidigare framtidsbedömningar. HIKP:s livsmedelsinflation revideras däremot ner för 2020 – vilket återspeglar en snabbare avmattning av livsmedelspriserna än förväntat under det andra halvåret efter den kraftiga uppgången i samband med covid-19-krisen – och revideras ner marginellt för 2021 och 2022. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel är i princip oförändrad för 2020, eftersom effekterna av en tillfällig momssänkning i Tyskland under andra halvåret i stort sett uppvägs av den senare tidens starkare datautfall. Därefter revideras den dock upp på grund av att den nedåtriktade effekt som uppstått genom atteurons effektiva växelkurs har stärkts mer än väl uppvägs av den kombinerade uppåtriktade effekten av den avskaffade tyska momssänkningen 2021, de indirekta effekterna av högre oljepriser samt prognoserna om ökad aktivitet och lägre arbetslöshet. Detta återspeglar i sin tur till viss del effekten av ECB:s penningpolitiska åtgärder som tillkännagavs i juni 2020 och ytterligare finanspolitiska stimulansåtgärder.

4 Utsikter för de offentliga finanserna

Det finanspolitiska stödet för att mildra de makroekonomiska effekterna av covid-19-krisen är fortfarande betydande under 2020, med ytterligare stimulanser i grundscenariot jämfört med Eurosystemets experters framtidsbedömningar från juni 2020. Den finanspolitiska inriktningen^[3] bedöms vara mycket expansiv under 2020. Detta stöds främst av de extraordinära finanspolitiska åtgärder som samtliga euroländer har vidtagit som svar på pandemin. För euroområdet som helhet uppgår dessa åtgärder till cirka 4½ procent av BNP, varav merparten utgörs av ytterligare utgifter i form av transfereringar och subventioner till företag och hushåll, även inom ramen för program för korttidspermitteringar. Jämfört med Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020 har ytterligare covid-19-relaterade åtgärder på cirka 1 procent av BNP inkluderats i grundscenariot för 2020, främst hänförliga till transfereringar och subventioner.

Enligt nuvarande beräkningar kommer det finanspolitiska stödet till stor del att avvecklas under 2021, men mindre än vad som angavs i Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020, eftersom vissa åtgärder har förlängts och andra nya paket antagits för 2021. Baserat på de åtgärder som var statligt godkända eller lagstiftade vid stoppdatum för de finanspolitiska antagandena är merparten av de pandemirelaterade åtgärderna tillfälliga och löper ut i slutet av 2020. Den finanspolitiska inriktningen för 2021 tyder därför på en avsevärd åtstramning. Grundscenariot omfattar dock fler stimulansåtgärder under 2021 än vad som angavs i experternas framtidsbedömningar från juni 2020 och en del av dessa är tillfälliga.

Euroområdets budgetunderskott och skuldkvot väntas öka avsevärt under 2020 och sedan minska något under 2021 och 2022. Det ökade budgetunderskottet 2020 beror på de finanspolitiska nödåtgärderna och den negativa cykliska komponent som återspeglar försämringen av de makroekonomiska förutsättningarna. Förbättringen under 2021 beror främst på den partiella avvecklingen av de finanspolitiska nödåtgärderna och den mindre skadliga cykliska komponenten. Den kraftiga ökningen av skuldkvoten till mer än 100 procent av BNP 2020 beror på en skuldökande ränte-tillväxt-differens (snöbollseffekt) samt på det höga primärunderskottet. Under 2021–2022 uppvägs skuldökningen från fortsatta primärunderskott mer än väl av en gynnsam snöbollseffekt, vilket leder till en något sjunkande skuldkvot för euroområdet. Jämfört med Eurosystemets framtidsbedömningar från juni 2020 visar de finanspolitiska prognoserna för euroområdet en utveckling med högre budgetunderskott under perioden 2020–2021, främst på grund av lättnader i de konjunkturrensade saldona för de offentliga finanserna. Detta kompenseras delvis av en förbättrad cyklisk komponent och något lägre räntebetalningar, vilket återspeglar mer gynnsamma finansiella antaganden. Skuldkvoten justeras nedåt främst på grund av den gynnsammare ränte-tillväxt-differensen.