Europeiska centralbankens årsberättelse för det året som slutade den 31 december 2012

Idag godkände ECB-rådet ECB:s granskade årsredovisning för det år som slutade den 31 december 2012.

ECB gjorde ett överskott på 2 164 miljoner euro 2012, jämfört med 1 894 miljoner euro 2011. ECB-rådet beslutade att, per den 31 december 2012, överföra ett belopp på 1 166 miljoner euro som avsättning för risker, vilket ökade avsättningen för risker till den aktuella maxgränsen på 7 529 miljoner euro. Syftet med riskavsättningen är att täcka eventuella förluster från exponeringar mot växelkurs-, ränte-, kredit-, och guldprisrisker. Dessa risker bevakas löpande. De fortsatta kraven för och storleken på denna reserv granskas en gång om året.

Till följd av denna avsättning var ECB:s nettovinst för 2012 998 miljoner euro (2011: 728 miljoner euro). Efter ett beslut av ECB-rådet gjordes en interimistisk vinstfördelning på 575 miljoner euro till de nationella centralbankerna i euroområdet den 31 januari 2013. Vid dagens möte beslutade ECB-rådet att dela ut det återstående beloppet på 423 miljoner euro till de nationella centralbankerna den 25 februari 2013.

ECB:s löpande intäkter härrör främst från vinstmedel på valutareserverna och portföljen av egna medel, från ränteintäkter från ECB:s andel om 8 procent av de utelöpande eurosedlarna, och från räntenetto från värdepapper anskaffade i penningpolitiska syften inom värdepappersprogrammet och inom de två programmen för köp av säkerställda obligationer.

Räntenettot uppgick totalt till 2 289 miljoner euro 2012 (2011: 1 999 miljoner euro). Där ingick ränteintäkter på 633 miljoner euro från ECB:s del av eurosedlar i omlopp (2011: 856 miljoner euro) och räntenettot från värdepapper på 1 108 miljoner euro (2011: €1 003 miljoner euro) från värdepapper köpta inom värdepappersprogrammet varav 555 miljoner euro (2011: 654 miljoner euro) härrörde från ECB:s innehav av grekiska statsobligationer i värdepappersprogrammet. Där ingick även räntenetto på 209 miljoner euro (2011: 166 miljoner euro) från värdpapper köpta i de två programmen för köp av säkerställda obligationer. ECB betalade ersättning på 307 miljoner euro (2011: 434 miljoner euro) till de nationella centralbankerna i euroområdet avseende deras fordringar på de valutareserver som överförts till ECB. Ränteintäkterna på valutareservtillgångar uppgick till 229 miljoner euro (2011: 290 miljoner euro).

Realiserade vinster från finansiella transaktioner uppgick till 319 miljoner euro (2011: 472 miljoner euro). Till skillnad från 2011, då japanska yen såldes i samband med ECB:s deltagande i en samordnad internationell intervention på valutamarknaderna, var realiserade valutakursvinster obetydliga 2012.

Avskrivningar uppgick till 4 miljoner euro 2012 (2011: 157 miljoner euro). Minskningen av nedskrivningar 2012 berodde huvudsakligen på den totala ökningen i marknadsvärdet på värdepapper som hålls i ECB:s portfölj av egna medel.

ECB:s administrativa kostnader består av personalkostnader och andra administrativa kostnader. Personalkostnaderna ökade marginellt till 219 miljoner euro 2012 (2011: €216 million). Övriga administrativa kostnader, som bestod av lokalhyra, konsultarvoden och andra varor och tjänster uppgick 2012 till 242 miljoner euro (2011: 226 miljoner euro) inklusive avskrivningar på anläggningstillgångar som uppgick till 13 miljoner euro. Den största delen av kostnaderna som uppstått i samband med uppförandet av ECB:s nya lokaler ingår inte i denna post. De har kapitaliserades under ”Tillgångar under uppförande” som är en del av ”Materiella och immateriella anläggningstillgångar”. ”Tillgångar under uppförande” ökade med 191 miljoner euro till 530 miljoner euro 2012.

Årsbokslutet och en förvaltningsberättelse för det år som slutade den 31 december 2012 kommer att publiceras i ECB:s årsrapport den 24 april 2013.

Bakgrundsinformation

1. ECB:s redovisningsprinciper: ECB-rådet har upprättat allmänna redovisningsprinciper för Eurosystemet, inklusive ECB, i enlighet med artikel 26.4 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECBS-stadgan), och dessa har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. ^[1] Dessa har i stort baserats på internationell redovisningssed men har utformats speciellt med tanke på de speciella förhållanden som gäller för centralbankerna i Eurosystemet. Principerna innefattar marknadsvärdering av marknadsnoterade värdepapper utom sådana som hålls till förfallodagen, av guld och av alla övriga tillgångar och skulder i utländsk valuta som redovisas i respektive utanför balansräkningen. Marknadsnoterade värdepapper som hålles till förfallodagen, värderas till anskaffningsvärdet med hänsyn tagen till värdeminskning. Med tanke på den stora valutaexponering som de flesta centralbankerna inom Eurosystemet har tas särskild hänsyn till försiktighetsprincipen. Denna försiktighetsprincip gäller särskilt de olika sätten att behandla orealiserade vinster och förluster i syfte att boka intäkter samt förbudet mot att netta orealiserade förluster i en tillgångspost mot orealiserade vinster i en annan. Orealiserade vinster överförs direkt till värderegleringskonton. Orealiserade förluster, som överstiger saldona på värderegleringskontona behandlas som utgifter vid årets slut. Värdeminskningsförluster förs i sin helhet till resultaträkningen. Alla nationella centralbanker i euroområdet ska, som del av Eurosystemet, följa dessa principer vid rapportering av sina transaktioner. Dessa transaktioner ingår i Eurosystemets konsoliderade veckobalansräkning. Dessutom följer de nationella centralbankerna frivilligt i stort sett samma redovisningsprinciper som ECB när de utarbetar sina årsredovisningar.
2. Avkastning på valutareservtillgångar som överförts till ECB: När en nationell centralbank går med i Eurosystemet och överför valutatillgångar till ECB får den en räntebärande fordran på ECB motsvarande värdet av det överförda beloppet. ECB-rådet har beslutat att dessa fordringar är i euro och att de uppbär daglig ränta till den ränta som används av Eurosystemet i anbuden på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, justerad för att ingen ränta erhålls på guldkomponenten.
3. Fördelning av ECB:s inkomster från eurosedlar i omlopp och ECB:s nettoinkomster från värdepapper anskaffade inom ramen för värdepappersprogrammet: ECB-rådet har beslutat att dessa intäkter ska tillfalla de nationella centralbankerna i euroområdet under det räkenskapsår som intäkterna uppstår. Om ECB-rådet inte beslutat annat distribuerar ECB denna inkomst den sista arbetsdagen i januari följande år. ^[2] Den delas ut i sin helhet såvida inte ECB-rådet, baserat på rimliga antaganden, förväntar att ECB:s nettovinst för året ska understiga dess inkomster från eurosedlar i omlopp och nettointäkterna från värdepapper anskaffade inom ramen för värdepappersprogrammet, och såvida inte ECB-rådet före det finansiella årets utgång beslutar att överföra hela eller en del av denna inkomst till reserven för valutakurs-, ränte-, kredit- och guldprisrisker.
4. Vinst- eller förlustfördelning: I enlighet med artikel 33 i ECBS-stadgan kan upp till 20 procent av nettovinsten varje år avsättas till den allmänna reservfonden upp till en gräns som motsvarar 100 procent av ECB:s kapital. Återstoden ska delas ut till de nationella centralbankerna i euroområdet i förhållande till deras inbetalda andelar. Vid förlust för ECB kan underskottet avräknas mot ECB:s allmänna reservfond och, om det behövs och efter beslut av ECB-rådet, mot de monetära inkomsterna för det ifrågavarande räkenskapsåret i förhållande till och upp till de belopp som fördelas på de nationella centralbankerna i enlighet med artikel 32.5 i ECBS-stadgan.